Orange Walk: flodutflykt till Lamanai

Black Howler Monkey.

Jag är inte speciellt intresserad av maya-ruiner, och min plan har egentligen hela tiden varit att vänta med dem till Tikal i Guatemala (vilket skall vara de överlägset "bästa" maya-ruinerna i hela centralamerika), men det här lät för bra för att missa.

Det var inte så mycket målet som var intressant utan själva resan i sig. Vi åkte en båt längs en slingrande flod, ibland inte bredare än att båten fick plats, och ibland ända upp till tio meter bred. Överallt gick det alternativa flodkrökar, och hur vår skeppare hittade rätt vet jag då inte. En GPS gömd i rockärmen kanske? På kvällen visade hotellägaren mig bilder på Google Maps över området, och det påminde mer om ett deltaområde än en flod uppströms.

Hela vägen uppströms så stannade vi till och vår guide pekade ut olika djur. Ja, i praktiken fåglar, för även om jag hade hoppats på krokodiler så är de tydligen bortdrivna från floden av alla båtar. Baksidan med turismen... Coolaste fågeln var nog Jesusfågeln, en liten gynnare som sprang på vattnet (egentligen på näckrosblad) och jagade insekter.

Även om nu ruinkännare tycker att Lamanai är lite fjuttigt så tyckte i alla fall jag att det var häftigt! Miltals runt området så var det åkermark förr i världen (40.000 personer bodde i Lamanai förr!), men nu är det förstås djungel. Så att klättra upp 35m på en av pyramiderna och se ut över djungeln var en riktigt häftig upplevelse. Jag kunde se floden vi kom längs slingra sig fram, och en bit åt andra hållet skymtade de där svarta skrikaporna vi hade lyckats locka fram tidigare.

Svarta skrikapor ("black howler monkeys") är en utrotningshotad art av apor som tydligen bara finns i Belize. De är inte så vänliga, utan verkar mest gilla att skrika åt människor och kasta bajs på dem, men vår guide hade ett trick: vi letade rätt på ett träd med "intressanta" blad. Jag kommer inte ihåg vad det hette, men maya brukade tydligen rulla ihop dem och röka... Det var inte bara maya som gillade dem, utan aporna kom väldigt gärna ned från träden och plockade bladen från kvistarna som vi höll upp. Så nu har jag bidragit till att göra de sista överlevande aporna till drogberoende offer också! :)

Det fanns massvis med andra djur bland ruinerna, men de var ganska skygga, och man mer skymtade dem bland träden (tukaner - de där färgglada papegojliknande fåglarna som är Belizes nationalfågel) eller när de sprang över stigen (gibnut, en STOR råttliknande typ).

Hemvägen var tyvärr lika krokodillös som ditresan, men jag kom på att min nya kamera har en hyfsad filmfunktion, så jag tog lite "actionfilm" när vi reste nedströms, och när vi kom tillbaks till hotellet så använde jag Adobe Premier (ett filmredigeringsprogram som följde med min laptop!) för att redigera ihop det till min första lilla videofilm på många år! Det var riktigt kul att lägga på texter, göra klipp, och göra bild-i-bild. Om du har otur så kanske jag visar filmen någon gång! :)

Även om jag inte såg några krokodiler på resan så hade jag en himla tur dagen efter. När jag hängde i hängmattan på Riverside Lodge efter min misslyckade pyramidpromenad på Stängda Utlflyktsmålens Dag så snackade jag en del med tjejen i baren, och hon berättade att en av viltvårdarna hade fångat en krokodilunge tidigare på dagen, och hade den i en bur nere vid floden. De fångar tydligen in dem vid ett halvårs ålder (eller var det ett år?), kollar att de mår bra, märker dem, och släpper dem efter nån dag. Det händer visst inte oftare än en gång varje eller varannan månad, så jag hade tur!

Vi stod där ett tag och kollade på den lille när vi hörde ett rop: "watchout, croc in the river". Och när vi tittade ut över floden såg vi en fullvuxen krokodil komma glidande nedströms och stanna rakt utanför oss. Det är tydligen inte ovanligt att det händer när man fångat en liten; de avger något ljud som får en vuxen att komma dit och kolla läget. När den dök så backade vi SNABBT undan, men tyvärr kom dem aldrig fram till buren utan försvann bara i mangroven.

En spännande avslutning på en trevlig dag var det i alla fall...