Orange Walk 10-13:e maj

Orange Walk - mellanvästern fast i Belize!

Så Orange Walk är det första jag ser av Belize, och det är som att komma till amerikanska mellanvästern! Nja, inte riktigt förstås... :)

Men OW är ett centrum för jordbruket här i landet, och när stan bara har 10.000 invånare eller så, så sätter det lite perspektiv på hur litet det här landet är egentligen. En gång i världen bodde det 1 miljon Maya här, men nu är det inte mer än en kvarts miljon människor i hela landet. Och det är definitivt inte bara Maya, utan en härlig, skön blandning av indianer, svarta, spanjorer (och andra vita), och här i OW faktiskt också en hel del kineser.

Och om den genetiska blandningen är total så är det inget mot den sociala: traditionella maya förstås, och en del andra subkulturer (som maya tyvärr är idag), men livsstilen i landet domineras definitivt av kreoler och garifanu. De är ättlingar till afrikaner och spanjorer respektive indianer, och de står definitivt för den avslappnade attityd som råder över allt! Här vet alla hur man slappar och festar, och punta rock (den lokala musikstilen) och reggae hörs från alla barer (och de är MÅNGA) mer eller mindre dygnet runt.

Däremot är de flesta Belizeaner inte precis är det mest hårt arbetande folket jag sett! Öppettider för butiker och restauranger verkar vara mest en slags mål att en enda dag under deras livstid kunna uppnå :), och mañana är en livsstil (även om de flesta pratar engelska!). Men alla är otroligt trevliga, snälla, och måna om att jag skall ha det bra hela tiden. Jag känner mig väldigt väl omhändertagen hela tiden!

De som arbetar mest här verkar vara kineserna (inte helt överraskande) och mennoniterna (väldigt överraskande eftersom jag inte visste att de fanns!). Mennoniterna är ett amish-liknande folkslag, alltså ett gäng tyskar/holländare som emigrerat hit och lever en rigoröst religiös livsstil. Alla går likadant klädda, männen i overaller och rutig skjorta, och kvinnorna i långa stärkta(?) klänningar med likadan hatt som amish. De undviker så mycket moderniteter som de kan och anser TV, radio och sånt att vara djävulens påfund.

Med den inställningen så kan man ju tänka sig att de jobbar hårt, och det stämmer: läser man mellan raderna så verkar det som att deras jordbruk är vad som håller det här landet under armarna medan kreolerna och garifanu festar hela dagarna!

Orsaken att jag stannade till i OW var att göra en djungeltur till Lamanai (mer om den i en separat post), men att vara här gav mig också ett skönt tillfälle att sänka tempot lite. Efter att ha kommit in med bussen från mexikanska gränsen så checkade jag in på ett underbart flippat hotell. Det drevs av ett japanskt par, och de hade kommit på ett bra sätt att göra det lätt att städa: de hade klätt varenda yta på hotellet med kakel! Överallt: lobbyn, hallen, t.o.m. badrummen! :) Det ekade inte så lite, men det var onekligen väldigt rent och fräscht!

Resten av dan tillbringade jag, garifuna style, liggandes i en hängmatta på en restaurant nere vid floden, drickandes en eller annan Belikin (det lokala ölet). Skööönt. Hängmattor på restauranger är förresten en sak som vi borde ta upp i Sverige också! Skall nog prata med Ricky på Mården om det... Dag två var Lamanai-utflykten, och det tog mer eller mindre hela dagen, mer om det på annan plats.

Dag tre var Stängda Utflyktsmålens Dag :(. Eftersom jag fick tillbringa den ensam (de enda andra vita i stan var ett par amerikanska tjejer, men min charm var helt bortkastad på dem tyvärr...) så tänkte jag se till att få lite motion i alla fall. Så till brunch gick jag till den här restaurangen ett par kilometer från byn som skulle vara jättebra. På vägen dit såg jag en skylt som stolt förkunnade att ortens lokala Rotary(!) hade möte här en gång i månaden, vilket verkade lovande. Varpå den naturligtvis var stängd när jag kom fram...

Tillbaks till byn, och nu hade brunchen hunnit bli lunch rent tidsmässigt. Men matmässigt är det ingen större skillnad: rice&beans serveras mer eller mindre dygnet runt, och är basfödan här. Den här dagen fick jag kyckling med en otroligt god "stuffing" (en slags stuvning) till.

Efter en ovanligt kort siesta (typ 15 minuter) på en bänk vid floden så var det dags att sätta av igen, till den lokala maya-ruinen; den enda turistattraktionen i närheten av OW. Beskrivningen var typ "gå fyra km längs Baker's street ut ur stan tills du kommer till ett destilleri (oskyltat), gå tvärs över fabriksgården och fortsätt tills du ser en pyramid". Tyvärr glömde guideboken vad jag skulle göra när fabriksgrindarna var låst och ingen svarade när jag skakade i dem. :(

Definitivt Stängda Utlflyktsmålens Dag...men jag fick ett par mils promenad i alla fall!

Orange Walk är verkligen uppbyggd som en stad i mellanvästern, med en huvudgata, längs vilken det finns reggaebarer (saloon, med lite god vilja), restauranger, och affärer dit bönderna tar sina pickuper för att köpa utsäde och traktordelar. Coolt! Och längs den huvudgatan gick jag morgonen därpå för att åka till storstan - Belize City!