Belize City & Caye Caulker 13-17 maj

Bara en liten snorklingstur utanför Caye Caulker

Jag kom in till Belize City med morgonbussen en lördag från Orange Walk, och gissa om det var en ny upplevelse! Orange Walk hade den här gulliga lilla småstadskänslan, men det här var klart en större stad. Inte större i betydelsen New York (den har bara 60.000 invånare trots allt), utan mer som att gå in i Harlem!

Jag blir inte lätt rädd i nya miljöer, men efter några dagar här måste jag säga att jag fortfarande känner mig lite osäker närhelst jag går på gatorna. Det är alldeles för många crackmissbrukare överallt; det är nästan så att jag blir glad när någon ”bara” erbjuder sig att sälja marijuana! Och när de bara vill köra mig i en taxi vill jag nästan krama dem!

Lördagen tillbringade jag med att gå runt utanför alla sevärdheter, eftersom de naturligtvis var stängda. Jag verkar överhuvudtaget vara i fel takt med de flesta av mina omgivningar. När jag kommer till restauranger så är det nästan aldrig folk där, när jag kommer till ett museum så är det stängt, och så vidare… Jag får glädja mig åt att jag verkar ha acklimatiserat mig till värmen i alla fall – trots rekordhetta så har jag varit mindre matt och trött än nånson. Jag svettas fortfarande floder (när skall DET sluta?), men det är i alla fall full fart på mig.

Jag lärde mig efter ett tag att om man inte har något annat jobb i Belize City så jobbar man med säkerhet (”I do security over there, man.”). Oklart vad det betyder, men det verkar mest bestå i att hänga runt en restaurang och spela allan för utlänningar. :-)

En av dessa security-killar berättade i alla fall (efter att ha bjudit honom på en vanilj-cigarill) lite om nöjesläget i stan. Det hetast att göra den dagen var tydligen att gå på ”Mother’s Day Bash”, en stor reggae-konsert med några lokala förmågor tillsammans med någon Tanya Stephens som skulle vara någon stor stjärna från Jamaica. Tja, hon måste vara ganska stor eftersom jag kände igen hennes namn i alla fall, men hon var inget vidare. Däremot den här killen ’Gyptian – skall nog kolla in honom på nätet sedan.

Konserttider i Belize fungerar lite annorlunda än hemma. Jag dök upp på utsatt tid vid nio, men då var det tomt! Vakterna berättade att första förbandet skulle gå på vid elvatiden (det visade sig vara närmare tolv!), och huvudnumret gick inte på förrän efter två! Tiden fram till dess tillbringade jag vid ett resande tivoli, ett sånt där litet gulligt som brukade komma till Härnösand ibland. Verkade kul, jag kanske skulle rymma iväg med dem? Kunde Homer S så kan väl jag? :-)

Konserterna var OK, men behållningen var ändå att kolla på folk. Och att bli diskriminerad! För det första så är det jättesvårt att få kontakt med folk överhuvudtaget, och speciellt tjejer. Ögonkontakt finns liksom inte. Det kan i och för sig bero på min tjusiga mohawk, men det känns inte så troligt. Och jag lyckades inte ens köpa en öl vid bardisken! Bartendrarna hoppade över mig varenda varv hur mycket jag än gestikulerade och skrek, och till slut fick jag lov att be en kille bredvid mig att köpa en ÅT mig! Bra att ha upplevt hur det känns antar jag…

Jag gick faktiskt hem innan Tanya hade spelat klart (jag skulle upp TIDIGT), och det var jag glad för: jag läste i en lokal tidning efteråt att det hade varit massvis med bråk efteråt, inklusive tre mord! Belize City – now safe for tourists? I don’t think so!

Södagen var verkligen ingen vilodag för mig. Först upp halv sju för att ta första båten ut till Caye Caulker, och innan jag varit på ön i mer än 15 minuter hade jag ett sunkigt hotellrum och var bokad på en heldags snorkeltripp. Jag är SÅ glad att jag åkte på den i stället för att vänta till Honduras. Det första jag såg när jag gled i vattnet var en rocka. 30 sekunder senare en haj. Och så fortsatte det hela dagen: jag såg allt utom sköldpaddor, till och med en delfin.

Och så kronan på verket: jag simmade med en manatee (sjöko alltså, men det låter inte så häftigt)! På sista stället var jag i vattnet långt innan de andra, och 20 meter längre bort var en manatee. Att överhuvudtaget få se dem är ovanligt, och att ha turen att få vara med dem i vattnet! Det är tydligen förbjudet egentligen, men vad skulle jag göra? Vi var inte i deras skyddade område så jag kan inte se att jag gjorde något fel – jag bara låg på ytan och svävade i säkert 20 minuter medan jag drev tills jag var alldeles ovanför henne (honom?) och min skugga nådde henne och hon simmade iväg.

Jag är ledsen Christina – men det var MYCKET häftigare än i fångenskap i Florida!

Annars har jag tillbringat ett par dagar i Caulker nu och bara glidit runt. Solat, promenerat, druckit öl, pratat med andra resenärer (väldigt få backpackers fortfarande) och bara haft det skönt. Om jag jämför det här med Mexico så är det MYCKET bättre. Billigare än Playa del Carmen, mer att göra än i Tulum, och mer avslappnat än Puerto Morelos. Skön känsla och om jag bara hade råd med mer utflykter kunde jag gott stanna här några dagar till.

Caye Caulker = Rekommenderat!

Men det får vara nog med EN bonusdag på Caulker; de andra som skall ut med båten bestämde i går kväll (när jag var i Belize City och hämtade min stora ryggsäck) att skjuta upp vår bätresa en dag. Det är visst ett lågtryck på väg in, och med tanke på hur läskigt gårdagens åskväder var (och det var ändå inne i stan) så känns det nog lika bra. Så nu fick jag ytterligare en dag att fördriva här i paradiset på jorden - stackars mig! :-)

Placencia nästa!